Börjar allvarligt fundera över vårt moderna samhälle och känner stressen komma krypande inför all ny teknik som jag inte behärskar men som jag förväntas använda som pedagogiskt redskap i mitt arbete med de små barnen. Jag känner spontant att vi snart har glömt alla gamla beprövade knep att sysselsätta barn som med fingerlekar, sitta i knät och få en saga ur en fysisk bok läst för sig eller helt enkelt använda sin egen fantasi i den fria leken. Vi förlitar så till den milda grad på tekniken att vi om ett ström avbrott skulle inträffa står helt eller i alla fall nästan helt handfallna och vet inte hur vi ska agera för att t.ex få ut information. Det är ju så enkelt att mejla...hm...alla människor har inte ens en dator! Det finns fortfarande människor på vår jord som inte ens har elektricitet, hur ska de nånsin komma ifatt oss i-landsmänniskor? Men jag tror att de upplever helt andra värden i livet som att skörden blev bra i år och att alla i familjen får vara vid god hälsa osv. Man ser det stora i det lilla. Viktigt att komma ihåg i en tid när våra små barn har ont i magen av all stress som finns runt omkring dem...
// Laila
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar